VOLVO - om fördelning av resultat

Siffrorna är hämtade ur årsredovisningen för 2008, men de har avrundats för att ge en översiktlig bild.
Omsättning: 300 mdr
Rörelseresultat: 16 mdr
Finansnetto: -2 mdr
Inkomstskatt: -4 mdr
Årets resultat: 10 mdr
Föreslagen utdelning (0,50 per aktie): 4 mdr
Antal anställda: 100 000
Personalomkostnader 40 mdr (gissad siffra)
Antal aktier 2 mdr
Pris per aktie i början av 2008: 100 kr
Pris per aktie i slutet av 2008: 50 kr
Börsvärde i början av 2008: 200 mdr
Börsvärde i slutet av 2008: 100 mdr
VOLVOs redovisning är i likhet med de flesta andra helt inriktade på ”shareholder value”. Jag har t.ex. varit tvungen att gissa personal-omkostnaderna, eftersom de inte redovisas. Det borde man göra. De som företräder de anställda kan då göra intressanta analyser som kan vara användbara t.ex. vid förhandlingar om löner eller, det som nu är aktuellt, varsel och uppsägningar.

Förädlingsvärde
Om man ser företaget som ett samarbete mellan två parter – kapitalägare och personal – blir det naturligt att beräkna det som man tillsammans åstadkommer, det s.k. Förädlingsvärdet.
Förädlingsvärdet är skillnaden mellan intäkterna och externa kostnader för bl.a. material, maskiner, lokaler och diverse omkostnader. Det beräknas enklast ur redovisningen siffror genom att addera rörelseresultatet och personalomkostnaderna.
Förädlingsvärdet = Rörelseresultatet + Personalomkostnaderna = 16 + 40 = 56 mdr
Det är detta förädlingsvärde som sedan skall fördelas rättvist mellan intressenterna. Vad som är rättvist bestäms av marknadsförutsättningarna och genom förhandlingar. Det är nog en vanlig missuppfattning att resultatet av ett företags verksamhet i huvudsak tillfaller ägarna. Så är det nu inte.

Fördelning av Förädlingsvärdet




Många invänder nu säkert att hela vinsten (summan av rad 2 och 5, 10 mdr) kommer ägarna till godo. Det som är kvar i företaget ökar ju Eget kapital och skall ju öka företagets värde. Nu beror det ju på hur aktiemarknaden utvecklar sig. Under året har börsvärdet sjunkit med hälften och ägarna har ”förlorat” 50 mdr.
Det som lämnas kvar i företaget kan anses vara till nytta och glädje för alla intressenterna utom bankerna.

Produktivitet
Förhållandet mellan förädlingsvärdet och de totala personalomkostnaderna brukar kallas Produktivitet. Det kan ses som det som en genomsnittlig anställd drar in till företaget i förhållande till sin lön plus lönebikostnader.
Öm denna siffra är mindre än 100 % räcker inte förädlingsvärdet ens till att betala lönerna. För VOLVO år 2008 är den:
Produktivitet = Förädlingsvärde / Personalomkostnader = 56/40 = 140 %
Den siffran är ganska normal. Den får också anses vara en bra siffra som de anställda kan vara stolta över och ägarna nöjda med.
Sedan har ju situationen försämrats kraftigt de senaste kvartalen vilket kräver radikala åtgärder.

Utdelning eller varsel/uppsägningar?
Fackliga företrädare har ondgjort sig över att VOLVO å ena sidan ger en utdelning på 4 mdr (50 öre per aktie) samtidigt som man varslar om ytterligare uppsägningar. Även börsanalytiker har ifrågasatt utdelning eftersom företaget har fåt sänkt kredit betyg och tvingats till dyrare upplåning.
Utdelningen motsvarar ca 1 % av aktiens värde. Det får väl anses som ett väldigt litet och dåligt plåster som inte täcker såret - värdeminskningen på 50 %.
Det är viktigt att hantera ägarna rätt – fortsätter krisen kanske de måste ställa upp med mer pengar, trots att de förlorat mycket.
De anställdas representanter borde försöka se proportionerna. Att hålla inne denna utdelning hjälper inte situationen för personalen.
För finansieringen spelar inte heller utdelningen någon större roll. VOLVOs nettoskuld är 45 mdr efter första kvartalet 2009. I jämförelse med det egna kapitalet (81 mdr), börsvärdet (100 mdr) eller balansomslutningen (370 mdr) är det inte anmärkningsvärt mycket. Soliditeten som var 23 % vid utgången av 2008 sjönk till 22 % under första kvartalet. (Finansierings­verksamheten VFS tvingades dock att göra stora reserveringar för kreditförluster).
Orsakerna till lägre kredit betyg och högre lånekostnader har därför knappast något med utdelningen att göra utan beror på mer osäkra framtidsutsikter.

Hur stor del avkapitalet skall en förvaltare kunna ta som betalning för förvaltningen?

Det finns många duktiga, seriösa och ärliga personer som arbetar med kapitalförvaltning. Det finns också bedragare, som gör vad de kan för att lura till sig pengar som de inte har rätt till. Sedan finns det ganska många som befinner sig i gråsonen däremellan. De bryter inga lagar. Avgifter och kostnader deklareras öppet – även om en del skrivs med liten text. Och det är inte förbjudet at ha komplicerade och svårtolkade villkor. Metoderna varierar men gemensamt för den här gruppen är att de får (tar) för bra betalt. Vem avgör vad som är ”för bra betalt”? Många kanske säger att det är ”marknaden” - Fri konkurrens skall garantera att ”produkter” som är för dyra inte går att sälja. Om det vore så skulle det inte finnas någon som får för bra betalt. Tyvärr fungerar inte marknaden tillräckligt bra. Det som sticker i ögonen är ju dessa svindlande bonusar som många, både anställda och företagsledare, får. Men stora pengar hamnar också i företagen inom finanssektorn. Banker och finansinstitut tjänar för mycket pengar i förhållande till det förädlingsvärde som presteras. Detta har pågått under lång tid och företrädarna hävdar ofta att avkastningen på kapitalet är helt rimlig. Bankerna lär svara för 20 % av börsvärdet på Stockholmsbörsen. Är det rimligt? Skall det behövas så mycket kapital för att hantera in- och utlåning, betalningstjänster och en del av förmögenhetsförvaltningen? Låt oss t.ex. titta på fondförvaltarnas avgifter. Vi tar en välrenommerad svensk småbolagsfond, ODIN Sverige. Fonden förvaltar ca 2,5 Mdr. Avgiften är 2 % vilket betyder 50 millioner kronor i avgifter. Ansvarig förvaltare är Nils Petter Hollekim. Han förvaltar fler fonder: Odin Norden och Odin Fastighet. Odin har nio förvaltare som förvaltar elva fonder. ODIN Forvaltning AS ägs till 100 % av SpareBank1 Gruppen i Norge.

>>>>Är det rimligt att förvaltningen av en fond, som sköts av en ensam förvaltare på deltid, skall kosta 50 Mkr? <<<<

Ännu värre blir det om vi tittar på en fond-i-fond, särskilt om det finns en ”resultatbaserad avgift”. Exempelvis Save Earth Fund, som förvaltas av CB Asset Management. Förvaltnings­avgiften är 1%. Dessutom finns en resultatbaserad ”maxavgift” (klart att det blir max avgift!!) på 20 %. Resultatbaserade avgifter är farligt! (För investeraren.) De gör att förvaltaren blir mer riskbenägen än vad som är i investerarens intresse. Anledningen är att en hög avkastning ger mycket bra resultat för förvaltaren medan en låg avkastning eller förlust ger den garanterade fasta ersättningen. Dubbla avgifter och kostnader kan för en sådan fond-i-fond lätt komma upp i 4-5 % per år. Om man har fonden i fem år blir det 20-25 % av det totala kapitalet! (På tio år blir det ungefär halva kapitalet.) Dessutom är risken förhöjd.

Hur stor del av kapitalet skall en förvaltare kunna ta som betalning för förvaltningen?

Det finns många duktiga, seriösa och ärliga personer som arbetar med kapitalförvaltning. Det finns också bedragare, som gör vad de kan för att lura till sig pengar som de inte har rätt till.
Sedan finns det ganska många som befinner sig i gråsonen däremellan. De bryter inga lagar. Avgifter och kostnader deklareras öppet – även om en del skrivs med liten text. Och det är inte förbjudet at ha komplicerade och svårtolkade villkor. Metoderna varierar men gemensamt för den här gruppen är att de får (tar) för bra betalt.
Vem avgör vad som är ”för bra betalt”? Många kanske säger att det är ”marknaden” - Fri konkurrens skall garantera att ”produkter” som är för dyra inte går att sälja. Om det vore så skulle det inte finnas någon som får för bra betalt. Tyvärr fungerar inte marknaden tillräckligt bra. Det som sticker i ögonen är ju dessa svindlande bonusar som många, både anställda och företagsledare, får. Men stora pengar hamnar också i företagen inom finanssektorn. Banker och finansinstitut tjänar för mycket pengar i förhållande till det förädlingsvärde som presteras. Detta har pågått under lång tid och företrädarna hävdar ofta att avkastningen på kapitalet är helt rimlig. Bankerna lär svara för 20 % av börsvärdet på Stockholmsbörsen. Är det rimligt? Skall det behövas så mycket kapital för att hantera in- och utlåning, betalningstjänster och en del av förmögenhetsförvaltningen?

Låt oss t.ex. titta på fondförvaltarnas avgifter. Vi tar en välrenommerad svensk småbolagsfond, ODIN Sverige. Fonden förvaltar ca 2,5 Mdr. Avgiften är 2 % vilket betyder 50 millioner kronor i avgifter. Ansvarig förvaltare är Nils Petter Hollekim. Han förvaltar fler fonder: Odin Norden och Odin Fastighet. Odin har nio förvaltare som förvaltar elva fonder. ODIN Forvaltning AS ägs till 100 % av SpareBank1 Gruppen i Norge.

>>>>Är det rimligt att förvaltningen av en fond, som sköts av en ensam förvaltare på deltid, skall kosta 50 Mkr? <<<<

Ännu värre blir det om vi tittar på en fond-i-fond, särskilt om det finns en ”resultatbaserad avgift”. Exempelvis Save Earth Fund, som förvaltas av CB Asset Management. Förvaltnings­avgiften är 1%. Dessutom finns en resultatbaserad ”maxavgift” (klart att det blir max avgift!!) på 20 %. Resultatbaserade avgifter är farligt! (För investeraren.) De gör att förvaltaren blir mer riskbenägen än vad som är i investerarens intresse. Anledningen är att en hög avkastning ger mycket bra resultat för förvaltaren medan en låg avkastning eller förlust ger den garanterade fasta ersättningen. Dubbla avgifter och kostnader kan för en sådan fond-i-fond lätt komma upp i 4-5 % per år. Om man har fonden i fem år blir det 20-25 % av det totala kapitalet! (På tio år blir det ungefär halva kapitalet.) Dessutom är risken förhöjd.